Tack alla ni som besökte mässan! Jag lovade er som var på min föreläsning om ”extern blixt för porträtt utanför studion” min presentation för nedladdning, den hittar ni här >>

Tack John, Frida, Kenny, Peter och Johan för modellande, fotograferande och arrangerande av mässa!

ScandiavianPhotoExpo_20130517_DavidBrohede_0001 ScandiavianPhotoExpo_20130517_DavidBrohede ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede_0001 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-2 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-3 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-4 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-5 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-6 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-7 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-8 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-9 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-10 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-11 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-12 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-13 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-14 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-15 ScandiavianPhotoExpo_20130518_DavidBrohede-16

VSCO Film, DxO Filmpack, PSKiss och Nik Software är några av dem som idag erbjuder filmsimuleringsverktyg. Det handlar dels om processer för färdiga bildfiler, dels om kameraprofiler och presets för bilder i RAW-format till Lightroom eller motsvarande. En del finns som plugins till Photoshop, Lightroom eller Aperture. Många har nog insett att det går att göra bra med pengar på smidiga verktyg för att skapa retrolooken som har blivit så populär.

Mitt eget sökande efter en smidig process fortsätter alltjämt. Jag köpte den första lanseringen av VSCO Film, vilken jag använt en del men aldrig riktigt hittat rätt med. Den stora förtjänsten är de unika kameraprofilerna som följer med, dem har jag kunnat utgå ifrån för att hitta en egen look som jag gillar. Följande bilder är kopierade på det sättet; med en modifierad Tri-X-profil och Lightrooms eget filmkorn.

20130204_DB81457 20130204_DB81564 20130301_DB81969 20130301_DHP3798 20130301_DHP3820

Jag har bytt ut min kompaktkamera. Ännu en gång. Letat, undersökt, testat, läst – och sen köpt. Nu i tron att kameran äntligen ska bli ett mindre hinder mellan mig och det jag vill fånga; bilden. Så byter jag kamera, och en gnagande känsla infinner sig. Är det här en väg framåt? Varför tror jag att kameran ska ge bättre bilder? Det jag söker när jag letar en kamera är svårdefinierat, jag vill hitta en kamera som blir en förlängning av mig själv. Så brukar segelflygare tala om riktigt trevliga segelflygplan, och så känner jag inför tex min Nikon D700. Den är inte ett hinder för mig. Knapparna går att programmera som jag vill, och kameran agerar snabbt och effektivt på kommando. Men inför mindre kameror är det svårare att få denna känsla. Gamla tiders Ricoh GR1s eller Nikon 35Ti ägde en enkelhet som idag inte går att finna. Det beror mycket på att en digital kamera kräver mer inställningar. Det är mer än tid, bländare, ISO och avstånd som ska ställas in. Plötsligt måste beslut om filformat, AF, filmning, vitbalans och annat fattas. Detta ger med nödvändighet större valfrihet.

Visst går det att göra mycket med tex Sony RX100. Man har ansträngt sig för att skapa en kamera som är en ideal kompromiss i litet format. Och den presterar bra, ingen tvekan om det. Men varför får jag inte samma känsla av att plåta med den som med en gammal, enklare kamera? När jag tar fram min Nikon FE med en fast 35:a, då händer något. Jag blir mer bildmässigt aktiv. Jag använder fötterna, min kreativitet kittlas lite. Bara av kameran. Det är märkligt. En stor svaghet med moderna små kameror är deras avsaknad av ”hot buttons”. En knapp leder bara in till en snabbmeny, den ger sällan en direkt aktivering av funktion, tex fokuslås eller spotmätning. Jag måste stega in i meny, ta ögan från motivet till kamerans display. Det tar tid, och skapar distans. Kameran med alla dess maximerade funktioner och djupa menysystem blir ett hinder.

Psykologisk forskning om valfrihet visar på att för mycket av den varan kan hämma och paralysera, snarare än att skapa handlingskraft. Och jag tror det gäller även kameravärlden. Ansiktsigenkänning, stabilisering, val av AF-punkter och mätningsmetoder kan visst vara bra. Men ibland hämmar det bara. För mig betyder enkelheten, snabbheten och ett direkt svar mer. Sen kan kameran få känna igen ansikten så mycket den vill.

Det har varit fantastiskt kul att fotografera till boken. Hoppas den kan inspirera dig till mer god mat.

Köp den hos mig eller direkt hos Moderskeppet.se. Den finns förstås också via Moderskeppet Guld, tjänsten där du prenumererar på fotokurser för 99 kr/mån.

Tack till dig som kom och lyssnade på mitt seminarium ”Fem trick för bättre bilder i svagt ljus”! Är nu hemma och pustar ut efter mässan, och hoppas att du gör detsamma. En sammanfattning av tricken har jag lovat, den kan du ladda hem här: Lathund – Fem trick

Den kommer också snart upp på Moderskeppets sida om mässan här.

Väl mött på nästa mässa!

David

Bilden är tagen av Markus Holmström.

20120827_DHP0067_Moderskeppet_Befintligt_ljus_David_Brohede 20120823_DHP9387 20120827_DHP9806 20120823_DHP9597 20120829_DHP0465 20120823_DHP9541 20120828_DHP0157_Moderskeppet_Befintligt_ljus_David_Brohede 20120823_DHP9488 20120829_DHP0796 20120827_DHP9735